När man haft egen häst nästan hela sitt vuxna liv så är det svårt att vänja sig vid en tillvaro utan.

 

Jag tänker på hästar och ridning flera per dag, minnen och drömmer även om en framtida häst att skapa nya minnen med. I kroppen kan jag känna hur det känns att sitta där till häst i skritt, trav och galopp, det är inpräntat i muskelfibrerna.

 

Som livet ser ut just nu får tyvärr egen häst ligga på vänt, för hur länge vet jag inte men förhoppningsvis 1år kanske 2år?

 

Det är konstigt att komma hem efter jobbet och inte kasta sig iväg till stallet, istället har man hur mycket dötid som helst, hur fyller man den på bästa sett? Det var många år sedan jag har haft tid att titta på tv så mycket som nu...

 

På nätterna drömmer jag om ofta om hästar.

 

Såklart finns några få "positiva" sidor med att vara hästlös, ekonomin och att man slipper oroa sig för skador, rörelsestörningar, kolikanfall, dyra veterinärräkningar och broddtramp.

 

Vad är ett liv utan häst?