Det där med att lära känna en ny häst.

 
Att lära känna en ny häst är alltid en spännande resa.
Man har kanske sett en annons och varit och kikat på hästen, kanske provridit iallafall gång.
Eller så kanske man köpt hästen osedd?
 
Hur som helst har man nu hästen hemma hos sig eftersom det infann sig en känsla vid "mötet" med hästen, något som sade dig att "det här är hästen för dig".
 
Ibland blir det inte som man har tänkt sig, men oftast, om man har möjlighet att ge det tid så blir det bra iallafall.
 
I dagens samhälle är tid dyrbart, tid är pengar och ja utan pengar hade vi inte haft råd att ha häst t.ex.
Vi vill se snabba resultat och är inte emot "quick fix".
Köper vi en häst idag vill vi gärna kunna rida den imorgon och vissa vill även kunna tävla den några veckor senare.
 
Hästeriet är verkligen en sån där "sak" som lönar sig, ju mer tid du lägger ner, desto mer får du tillbaka, på sikt. Hästeriet har svårt för kortsiktighet. Om man är ute efter mer, om man har som mål att te.x skapa livslånga relationer så kan inte klockan stå i centrum.
 
Hästar behöver tid, människor behöver tid, vi behöver tid tillsammans.
 
Nåväl, den nya hästen som nu står i ditt stall, den har kanske transporterats långt, hästkompisarna är nya, miljön är ny, rutinerna är nya, människorna är nya, lukterna är nya....
 
Det händer ibland att den häst man provred visar sig vara en annan häst här i allt det nya.
Det kan finnas många orsaker till det, men om hästen är frisk kommer det lösa sig på ett eller annat sätt, om du ger det tid och lär känna din häst.
 
Jag brukar tänka att man inte riktigt känner en häst förräns man ägt den och gått igenom alla 4 årstiderna tillsammans, det betyder att efter ungefär 1 år kan jag räkna med att jag börjar känna min nya häst.
 
Det är viktigt att börja bygga en relation och lära känna sin häst ganska omgående, att visa sin häst "hej, det här är jag, jag vill att du ska trivas och känna dig trygg tillsammans med mig (på sikt)".
 
Hur gör man då?
För att börja skapa den där relationen?
 
Promenader tycker jag är ett utmärkt sätt att lära känna varandra och att börja skapa ett gemensamt språk samt tillit. Att promenera tillsammans på lika villkor är verkligen superbra och underskattat, man kan vara ett stöd för hästen på ett helt annat sätt än om man sitter på ryggen. Har man fått relationen från marken är det dessutom lättare att ta med sig tilliten upp på ryggen sedan. Med promenader så menar jag just promenader, inget NH eller liknande, ungeför som när jag är ute och går med hunden "här kommer vi". För vi vill ju skapa ett "vi" tillsammans med vår nya häst.
 
Jag brukar börja de flesta ridpass med kort promenad, antingen efter vägen, i skogen (innan jag sitter upp) eller på ridbanan innan ridpasset. Promenaden ger möjlighet att stämma av olika saker som t.ex "hur är hästen idag", "är hästen med mig mentalt?" samt "hur rör sig hästen?" Att promenera med den äldre hästen mjukar även upp stela leder etc.
 
Promenader ger möjlighet att lägga in pluspoäng på tillitkontot hos hästen men det är också en balansgång mellan att klara utmaningar och vardagssituationer samt att pressa hästen att våga och växa, att lita på mig, samtidigt som det kan bli för svårt eller för mycket men det är ju meningen att ni ska utforska gränserna och på sikt tänja på dem. 
 
Promenerar du med din häst?
Hur gör du för att lära känna din nya häst?
 
 
 
 Vi tog vår andra längre promenad  idag, jag hade tänkt ut en rutt men fick ändra den efter vägen för jag ville försäkra mig om att det skulle bli en alltigenom positiv upplevelse och hade vi tagit rutten jag först tänkte är jag rädd att det hade plockat fler poäng från tillitkontot än vad det hade gett eftersom han var lite osäker och störningarna för många. Vi fick en mysig och fin promenad och vem vet, den uttänkt rutten kanske fungerar imorgon istället, eller om 1 vecka, 1 månad, vi låter det ta tid för vi behöver tid för att lära känna varandra. 
 
 
 
 
 
 
 
Beatrice
2017-10-05 @ 23:08:21
URL: http://fantaliastisk.blogg.se/

Vi promenerar ibland,
Med min nyaste häst blev det NH för att komma överens om en språk som vi kunde använda för att röra oss tillsammans, det kanske inte är en bra orsak då hon var så stor och bufflig ca (800 kg kallblod) men jag vill också ha på pluskontot med den nya hästen och tror att ett gemensamt språk kan förhindra missförstånd om man nu är ute på promenad.

Svar: Visst är det så, det är viktigt att språket fungerar!
yllefilt.blogg.se

marianne cargus
2017-10-09 @ 18:36:28
URL: http://marresmams.blogg.se/

De första månaderna, ja kanske ett halvår var det nästan uteslutande promenader, hon var mycket jobbigare än jag var beredd på och vi behövde mycket tid för att hitta varandra...vi gick samma korta sträcka till hon kände sej bekväm, sen utökade vi sträckan efter hand och jag tror drt tog över ett år innan vi red en riktig runda utan sällskap....tiden är viktig, det håller jag med om, och jag haf försökt få andra att förstå...men jag fick pikar att jag inte klarade av eller vågade....för att vi behövde tid att känna oss trygga tillsammans....

Svar: Det är ju det viktigaste att skapa en relation och få bli trygga tillsammans.
yllefilt.blogg.se

Katarina
2017-11-01 @ 20:22:31
URL: http://saganomensaga.blogg.se

Jag brukar också promenera mycket, har ofta haft unga hästar och tycker det är toppen att promenera med dem. Som du säger så lär man känna varandra bättre, det blir miljöträning och lite konditionsträning också (utan att vara så påfrestande) om man går lite längre rundor. Skritta fram för hand är väl snarare regel än undantag på en ung häst också :)

Svar: Kanon! :)
yllefilt.blogg.se




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

yllefilt.blogg.se

Det finns en önskan och ett mål, en strävan att tillsammans finna harmoni.

RSS 2.0