På 90-talet var vi många som växte upp på ridskolan, som spenderade varje ledig minut i stallet, hela helgerna, ätandes en Gorby's till lunch.

 

På den här tiden var vår ridskola stor, det fanns inga andra konkurrerande ridskolor i kommunen och ja, jag vet inte men det var som något visst med 90-talet ;)

 

Varje ridskolehäst hade tre skötare som fick dela upp veckodagarna sinsemellan. Att vara försteskötare var det bästa för då hade man huvudansvaret för hästen samt fick rida ibland på loven!

 

Det var svårt att få bli skötare för alla ville sköta!

Skötare skulle borsta hästen, smörja utrustningen och se till att hästen mådde allmänt bra, rapportera vidare skador etc till ridlärarna eller annan stallpersonal.

 

Första ridlektionerna startade runt 15:00 och sista slutade 22:00. Det var väntetid för att få börja rida, det var många elever i varje grupp och ponnylektionerna bedrevs två parallellt i varsin halva av ridhuset. 

 Man höll alltid tummarna att ens egen grupp skulle ropas upp först så dom "bästa" hästarna inte gick åt.

 

Ridskolehästarna och ponnyer tävlandes friskt i både hoppning och dressyr och ridskolan hade en del köruppdrag. 

 

På helgerna hjälpte man till med stalljourerna, mockning, sopning, hövägning också favoriten -att få ta in hästarna från hagen!

 

Många gånger stod man där med grimskaftet i hand i ur och skur och alldeles för lite kläder tillsammans med andra tjejer och hoppades på att få ta in favorithästen.

Solimit skulle alltid in först!

Jaguar krävde kedja för annars drog han, varje gång! 

 

Man hjälpte till att göra iordning hästarna inför ridlektionerna även fast man själv inte skulle rida.

 

Man hjälpte till som ledare på nybörjarlektionerna, bara för att man kände sig duktig och behövd och minsann ville visa att "det här kunde man".

 

Man ställde upp som ledare på barnridningarna för att man som tack för hjälpen fick rida en stund även om det bara innebar att skritta hästen tillbaka till stallet. 

 

Ponnyerna kände man utan och innan, visste vem som kunde bitas när man vände ryggen till, vem som hade sadeltvång, vem som alltid skenade i skogen, vem som brukade hitta på bus i ridhuset, vem som var snäll som ett lamm, vem som var skumpigast, vem som sparkade åt andra hästar om de kom för nära i ridhuset ....

 

Vilka underbara minnen, så många timmar som spenderats där, det fanns inga mobiltelefoner men en mynttelefon och dit kunde föräldrarna ringa när man varit för länge i stallet, den personen som råkade vara i närheten av telefonen fick sedan leta upp personen som föräldrarna sökte, "nu kommer du hem".

Man visste vem alla i stallet var, vad dom hette, åtminstone alla som var där ofta, och det var ju typ alla, ridskolan sjöd av liv och blomstrade....

 

När föräldrarna ringde var det bara hoppa upp på cykeln och cykla kilometrarna hem, eller om det var vinter, sparka eller gå...oändliga gånger har jag knatat till stallet runt 07:00 på helgerna....Skjutsande föräldrar? Dom gångerna man fick skjuts eller hämtning går att räkna.

 

Jag besöker fortfarande min barndoms ridskola, ingen av trotjänarna finns kvar, men alla minnen och en välbekant känsla infinner sig alltid när jag kommer dit.

 

Thott, Ivina ,Mata Hari, Cim Jaguar, Pysen, Brunhilde, Saba, Pondus, Chirac, Ante Grim, Teddy, Paulo, Pontus, Jenny, Nils, Rambo, Nadja, Jupiter, Good Looking, Dockan, Mystic Wind m.fl....minns er alla, vissa mer än andra.. 

 

Jag var tredjeskötare på Rambo.

 

Jag undrar, hur ser dagens ridskola ut? 

Sitter barnen där i cafeterian på lördagarna och äter Gorby's och hoppas på att få plocka in favoritponnyn från hagen?

 

Jag har noterat att det inte längre hålls parallella ponnylektioner så antar att underlaget av ridande elever minskat, åtminstone på min gamla ridskola. Och jag vet att det idag finns flera andra ridskolor att välja på.

 

Inte heller kan jag se skötarlistor på anslagstavlan som visar vilka veckodagar vilken skötare är där.

Hästantalet har minskat och min brorsdotter har stått i ridkö ett bra tag, inte för att grupperna är överfulla utan att för få barn står i kö för att kunna starta upp en nybörjarkurs.