Hur förklarar jag "min ridning" för folk?

Ibland kommer frågan upp: - du rider sån där akademisk ridning va?
 
-Eh nej, jag rider klassisk dressyr. 
 
-Jaha?
 
Hur förklarar man ett begrepp som är så stort, klassisk dressyr är det närmaste namnet kan komma min ridning.
 
Det är omöjligt, min ridning måste upplevas för den kommer inifrån, den kommer från hästen, den är ett sätt för oss att kommunicera med varandra, i min ridning får även hästen tala. Min ridning utvecklas hela tiden, min förmåga att lyssna utvecklas hela tiden, vi gör en resa tillsammans.
 
Här förekommer inget drivande mellan hand och skänkel, inget torrjuckande i sadeln, ingen föreställning om att jag är hästens ledare, inga föreställningar om att hästen "försöker komma undan", inget tuktande etc.
 
Hur förklarar man för någon den nästa religiösa upplevelsen när hästen är med mentalt i varje steg? När hästen lyckas hitta och organisera sin kropp om så för bara några sekunder i skritt? 
 
För ett otränat öga är detta inget som syns, inte på samma sätt som te.x ett galoppombyte men ryttaren känner det, hästen känner det...
 
 
Jag vill inte sätta en etikett men mestadels inspireras jag av den Kraftskapande Ridkonsten.

Det finns hästar och så finns det hästar.

Det finns hästar och så finns det hästar.

Vilken underbar själaprins hon hittat min vän, hans utstrålning lämnar ingen oberörd, så vacker både på in och utsidan, hans väsen utgör inget annat än godhet och han bjuder förutsättningslöst in alla som vill.

Han berör och det är på grund av sådana här möten och hästar som vi sysslar med hästar och fortsätter och fortsätter...

Vilken gåva de ger oss människor att förvalta, dessa fantastiska hästar.

Sa jag förresten att jag älskar hästar?

 

Hästen är så mycket mer än det ögat ser.

 

yllefilt.blogg.se

Det finns en önskan och ett mål, en strävan att tillsammans finna harmoni.

RSS 2.0