Ridning utan motstånd

Senaste åren har jag lärt mig så mycket om ridning.
Men inte tekniska saker, inte hur hjälperna ska användas i olika moment eller för att få hästen att utföra olika moment, inte utbildningssystem eller utbildningstrappor, inte olika tekniker för att kommunicera med hästen och inte heller hur jag ska rida utifrån hästens biomekanik.
 
Nej, genom erfarenheter, vältalande hästar, hästvänner, kraftskapande ridkonst, akademisk ridkonst, ridkonst, engelsk ridning, egen medvetenhet och med en allt tydligare väg att följa med hur jag vill att min egen ridning ska vara & kännas.
 
Det jag har lärt mig är att den mest fantastiska känslan i ridningen uppnås av ridning utan motstånd, när hästen är med mentalt, när vi talar samma språk och förstår varandra och när jag kan lyssna på hästen samtidigt som kraven på hästen är förutsättningslösa för att kunna läsa av "vart står vi idag" och jag tar hänsyn till hästens fysiska och mentala status.
 
Igår hade jag ett sådant ridpass, när jag allt kändes fantastiskt likaväl som det förmodligen inte såg någonting alls ut för ögat.
 
Hästen jag rider ibland är fantastisk, han har haft en ridbarhet utöver det vanliga och han är så taktfast och välbalanserad att han ger varje ryttare en drottninglik känsla.
 
Med åren har han tagit fysisk och psykisk skada och jag kan inte be honom om allt det som han en gång klarade av, piaff, skolgalopp, samlad galopp, öppnor, slutor, arbete på volt, ibland kommer man inte förbi den mentala barriären överhuvudtaget och får rida ut istället....
 
Däremot kan vi tillsammans göra sådant som vi tillsammans kan klara av, med målet att det ska vara utan motstånd. Allting är på hans villkor, varje övning pågår aldrig mer än max ett varv på ridbanan, oftast endast ett halvt varv, det är vad han klarar av för att sedan behöva en liten paus.
 
Skolor har vi lagt bort, krav på att han ska kunna utföra något är också bortlagt.
Jag är ganska ambitiös på banan men med honom kan jag inte vara det, då kan jag inte rida honom, då står han still.
 
Jag hoppas att jag kan ta med den ödmjukheten han lär mig till min egna nästa häst....att jag även då kommer våga vara förutsättningslös inför varje ridpass och fokusera på ridningen utan motstånd.
 
Igår hade vi ett fint pass på banan, han var med mig och vi kunde göra travuppgångar och även några fina galoppfattningar varvat med många, många skrittpauser på lång tygel under dom drygt 30 minuterna som passet varade. Höger varv är svårt, han vill gärna vika in rumpan och ställa sig utåt och gå på tvären, som ryttare här vill man gärna hjälpa hästen att räta ut sig men eftersom jag inte vill rida i motstånd kan jag inte korrigera med skänklar och tyglar, istället fick jag fokusera på vår gemensamma tyngdpunkt för att få honom att själv räta ut sig och ja det fungerade och jag är väldigt nöjd med ridpasset.
 
För några år sedan hade jag ingen aning om att det gick att påverka så mycket bara genom att hitta den gemensamma tyngdpunkten...
 
 
 
Fina farbror. 
 
 
 
 
 
 

Vi samlas!

Jag har skrivit under för skärpt lagstiftning gentemot användandet av raketer, gör det du också!

 

https://www.skrivunder.com/visamlas

 

Varje år skadas djur så illa av raketer att de måste avlivas eller aborterar sina foster på grund av att de blir skrämda av raketer!

 

Nyårsafton 2017 har jag läst om två hästar som fått avlivas på grund av de skador de fått efter att ha blivit skrämda, tre hästar har varit ut och sprungit på E4:an och kunde förutom sig själva även ha skadat trafikanter (att krocka med en häst är som att krocka med en älg), hundar som sprungit bort och två kor som aborterat sina foster! Hundar ligger hemma och skakar och vissa ges lugnande. Detta är inte okej, det finns andra sätt att roa oss människor utan att det ska vara på djurens bekostnad.

 

För att inte tala om miljöaspekten samt det faktum att man bokstavligen bränner upp sina pengar!

 

GOTT NYTT ÅR!

En krispig rosa värld & tossiga farbröder.

Jag har sådan tur som har goda hästvänner som gärna lånar ut sina hästar till mig när jag saknar egen.
 
Igår var världen rosa, termometern visade -17c och det var bara så vackert att man var tvungen att stanna upp ibland och bara absorbera omgivningarna.
 
Jag & en god vän red ut på pigga farbröder, 21 och 26 år gamla som till och med var skvättiga och ville tävla med varandra i galoppen, vilket aldrig händer!!!
 
Men hur unga farbröderna än kände sig denna vackra vintermorgon så är dom ändå i grunden alltid trygga och det är så härligt, att kunna lita på hästarna. Till och med känns det extra bra när 21åringen som inte fått lära sig att ta egna initiativ, som fått lära sig att vara tyst faktiskt äntligen vågar göra just detta på ålderns höst, och det är okej.
 
För att även hästarna ska kunna finna glädjen i ridningen är det viktigt att vi visar dem att vi kan lyssna, det ska inte vara envägskommunikation, hästarna behöver också lyssnas på även om vi inte alltid uppskattar det som de säger så ska vi inte kväva dom att sluta ta initiativ, då tappar dom gnistan, vem vill rida på en robot?
 
Om hästen blir rädd så vill jag att den "talar om" det för mig, då har jag en chans att stötta innan en eventuell olycka är framme. Om hästen har ont så vill jag att den "talar om" det för mig så att jag kan ta reda på orsaken. Om hästen är osäker vill jag att den "talar om" det för mig så att jag kan hjälpa den bygga upp självförtroendet. Om hästen vill komma med förslag under ridpasset så vill jag att den "talar om" det för mig så att vi inte bara gör det som jag vill under ridpasset.....
 
Hästar som lyssnas på, är gladare hästar.
 
Vi var som barn på nytt och det var verkligen en välgörande ridtur som rensade tankarna hos både människor och hästar.
 
 
 
 

yllefilt.blogg.se

Det finns en önskan och ett mål, en strävan att tillsammans finna harmoni.

RSS 2.0