Klickerträning och någonting som fattas.
Det här inlägget av Klara Forsström är verkligen läsvärt och begrundansvärt:
"Jag avundas folk som inte utvecklas. Folk som är fast i sin bubbla, tror stenhårt på ”sitt sätt” och inte ifrågasätter och söker nya svar. Det måste vara så enkelt att vara en sån person, som gör samma sak dag ut och dag in som den alltid gjort."
För utveckling är tufft, känslan av att söka, att inte nöja sig, att vilja ha mer, att vilja annorlunda och förvirringen och osäkerheten av att inte veta vad det är man söker efter eller vart man ska hitta det. Det enda man vet är att "här och nu" är inte komplett, det måste finnas något mer, något annat.
När man väl kommit ur sin bubbla och öppnar upp för allt så gäller det att lita på sig själv och sin häst, den egna känslan och att prova sig fram och känna tillsammans med hästen.
Det underlättar ju såklart om man inte är ensam, om det finns andra likasinnande som också tagit sig ur bubblan så att man kan bolla med varandra, stötta, peppa, ge tips och råd eller avfärda sådant som inte är det man letar efter.
Jag tycker det är viktigt ändå att vara ödmjuk och respektera varandras val, hur olika de än må vara men visst är det svårt att se med blida ögon när någon inte är snäll mot sin häst och visst finns det teorier och filosofier som i mina ögon är heltokiga....
